I
Hej!
Jag har själv inte blivit våldtagen. däremot antastad av en killkompis när jag låg o sov.. O det värsta av allt var att jag kände mig så skyldig, som att allt var mitt fel, när jag egentligen inte gjort något eller sagt något, mer än att legat tyst o stilla o sova..När han tagit sig friheten att röra vid mig på de intimaste delarna..Usch.. Men jag måste säga att fortsätt skriv, även om det inte leder nån vart så är det en otrolig bra bearbetning att bara få skriva av sig..
/Kattis
Jag har själv inte blivit våldtagen. däremot antastad av en killkompis när jag låg o sov.. O det värsta av allt var att jag kände mig så skyldig, som att allt var mitt fel, när jag egentligen inte gjort något eller sagt något, mer än att legat tyst o stilla o sova..När han tagit sig friheten att röra vid mig på de intimaste delarna..Usch.. Men jag måste säga att fortsätt skriv, även om det inte leder nån vart så är det en otrolig bra bearbetning att bara få skriva av sig..
/Kattis
Brottsbalken
Såhär står det i lagen:
2§ Den som, i annat fall än avses i §1, genom olaga tvång förmår någon till sexuellt umgänge, döms för sexuellt tvång till fängelse i högst två år. Om den som har begått gärningen visat särskild hänsynslöshet eller om brottet annars är att anse som grovt, döms för grovt sexuellt tvång till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.
Om det alltså inte visats särskild hänsynslöshet mot tjejen är det högst två år i fängelse. Jag har nu i tre år levt med det som hände mig, och det lär sitta kvar hela livet. "Offret" får leva med det för all framtid, personen som tar sig rätt att bestämma över "offrets" kropp lever med det i två år (om han nu ens döms till det).
Namninsamling om lagändring, eller hur gör man? Skriv under med ditt namn i kommentarsfältet, och be folk du känner göra det. Då kanske det uppmärksammas lite i alla fall.
2§ Den som, i annat fall än avses i §1, genom olaga tvång förmår någon till sexuellt umgänge, döms för sexuellt tvång till fängelse i högst två år. Om den som har begått gärningen visat särskild hänsynslöshet eller om brottet annars är att anse som grovt, döms för grovt sexuellt tvång till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.
Om det alltså inte visats särskild hänsynslöshet mot tjejen är det högst två år i fängelse. Jag har nu i tre år levt med det som hände mig, och det lär sitta kvar hela livet. "Offret" får leva med det för all framtid, personen som tar sig rätt att bestämma över "offrets" kropp lever med det i två år (om han nu ens döms till det).
Namninsamling om lagändring, eller hur gör man? Skriv under med ditt namn i kommentarsfältet, och be folk du känner göra det. Då kanske det uppmärksammas lite i alla fall.
Sextrakasserier på jobbet?
Jag jobbar på ett jämställt företag. Många kvinnliga chefer, lika lön för lika arbete och så vidare. Men man får fortfarande stå ut med en del som tjej. För ett halvår sen tog jag upp med min chef att jag kände mig obehaglig till mods inför en kollega som hade högre befattning än jag. Kollegan i fråga (manlig sådan) klädde verkligen av en med blicken, tog väldigt mycket på alla tjejer. Det var väldigt "oskyldigt" tafsande, men en klapp på axeln blev så lätt en smekning. Obehagligt!
Jag pratade med min chef, visste att flera andra tjejer på jobbet kände likadant. Min chef tog upp det genast med min kollega, och nästa dag var kollegan en annan människa. Sedan dess har han inte rört nån tjej överhuvudtaget.
Så det kan hjälpa att bara säga till. Cheferna kanske inte ser allt, men får de en vink om vad som pågår kan de få det att upphöra. Så våga säga till! Ingen har rätt, även om det är aldrig så oskyldigt, att ta på dig eller titta på brösten istället för på ansiktet när ni snackar vid kaffeautomaten eller i skolkorridoren. Så fort du själv känner att det är obehagligt eller konstigt så är det det! Det är dina känslor och tankar som vet när det räcker. Prata med dina kollegor eller skolkompisar, de du litar på, och kolla om fler känner likadant om det känns jobbigt innan.
Har något liknande hänt dig?
Jag pratade med min chef, visste att flera andra tjejer på jobbet kände likadant. Min chef tog upp det genast med min kollega, och nästa dag var kollegan en annan människa. Sedan dess har han inte rört nån tjej överhuvudtaget.
Så det kan hjälpa att bara säga till. Cheferna kanske inte ser allt, men får de en vink om vad som pågår kan de få det att upphöra. Så våga säga till! Ingen har rätt, även om det är aldrig så oskyldigt, att ta på dig eller titta på brösten istället för på ansiktet när ni snackar vid kaffeautomaten eller i skolkorridoren. Så fort du själv känner att det är obehagligt eller konstigt så är det det! Det är dina känslor och tankar som vet när det räcker. Prata med dina kollegor eller skolkompisar, de du litar på, och kolla om fler känner likadant om det känns jobbigt innan.
Har något liknande hänt dig?
Initiativ
Hej!
Jag vet inte om det här är ett bra eller dåligt initiativ. Det lär visa sig.
Jag tänkte att i den här bloggen är det främst de som läser den som ska "driva den framåt". Jag tycker att vi måste få fram hur utsatt man är som tjej. De flesta av det kvinnliga könet vet det redan. Jag går i stort sett aldrig ute själv när det är mörkt. Har en kniv i väskan, trots att det är olagligt. Men det är ju också olagligt att våldta, sextrakassera och så vidare, så jag tycker mig ha den rätten. Jag skulle självklart aldrig använde kniven om det inte vore i självförsvar, men det känns tryggt att ha den där.
Jag blev våldtagen när jag var sjutton. Jag känner mig fortfarande, tre år senare, fruktansvärt smutsig och obehaglig till mods. Jag får fortfarande upp bilderna i huvudet. Jag blir ibland så äcklad av sex så att jag inte står ut med personen som ligger bredvid mig, trots att han inte har ett dugg med saken att göra.
Jag vet inte riktigt vart jag tror att den här bloggen ska leda. Men om man får skriva av sig, läsa om att man inte är själv, blir det bättre då? Jag vet inte, vi provar. Den här bloggen kommer säkert väcka en del aggression, men i så fall tar vi det då.
Jag vet inte om det här är ett bra eller dåligt initiativ. Det lär visa sig.
Jag tänkte att i den här bloggen är det främst de som läser den som ska "driva den framåt". Jag tycker att vi måste få fram hur utsatt man är som tjej. De flesta av det kvinnliga könet vet det redan. Jag går i stort sett aldrig ute själv när det är mörkt. Har en kniv i väskan, trots att det är olagligt. Men det är ju också olagligt att våldta, sextrakassera och så vidare, så jag tycker mig ha den rätten. Jag skulle självklart aldrig använde kniven om det inte vore i självförsvar, men det känns tryggt att ha den där.
Jag blev våldtagen när jag var sjutton. Jag känner mig fortfarande, tre år senare, fruktansvärt smutsig och obehaglig till mods. Jag får fortfarande upp bilderna i huvudet. Jag blir ibland så äcklad av sex så att jag inte står ut med personen som ligger bredvid mig, trots att han inte har ett dugg med saken att göra.
Jag vet inte riktigt vart jag tror att den här bloggen ska leda. Men om man får skriva av sig, läsa om att man inte är själv, blir det bättre då? Jag vet inte, vi provar. Den här bloggen kommer säkert väcka en del aggression, men i så fall tar vi det då.
